änglavakt.

Har haft en helt sjukt bra vecka hemma i Örebro.
Träffat massa nära och kära.

I fredags eftermiddag började jag tågresan upp till Karin i Mora. Mötte Anna och Josefin på tåget också, välkomnades med en god middag sen var det bara att gå och lägga sig.
Lördags morse ringde klockan på 03.30. 45 minuter senare lämnade vi Mora.
Började med att vi fick bromsa för ett förbannade rådjur som sprang mitt ut på vägen, sen en liten rävunge.
Bara sex mil kvar till Östersund där vi planerat att stanna och handla massa mat ville inte mina ögon att jag skulle köra längre. Då fick Anna ta över.
Kom bara ytterligare 3 mil..
Jag hade lutat huvudet mot fönstret för att vila ögonen lite när jag vaknar av att jag kände hur bilen slirade och av att Anna skrek en massa, lutade mig mot mitten för att se vad som hände och ser att vi åker från höger till vänster på hela vägen och sen ser jag att vi möter en annan bil. Trodde att vi precis skulle klara oss förbi den men sedan kommer jag bara ihåg hur jag klämmer igen ögonen av rädsla, hör värsta smällen och medan alla skriker så slungas jag ur bältet mot Josefins håll. Eller midjebältet satt jag fortfarande fast i men eftersom jag slungades åt vänster så kom jag ur där bältet går upp mot axeln. Bilen snurrar flera varv och tillslut stannar vi, står raklång från vänstra sida till högra sida av vägen. När jag öppnar ögonen ser jag att jag i stort sett ligger med huvudet i josefins knä. Och jag känner en sån enorm smärta i ryggen som går upp mot nacken.
Får panik, rädslan bara skriker inom mig och jag börjar stört böla av både rädslan och smärtan.

Jag hör bara Karin skrika till Anna att ringa 112, sen springer hon till den andra bilen som har kört rakt in i snödrivan efter smällen. Personen i den bilen kom nämligen inte ut, alltid så får man värsta tankarna.
Allt som hände efter det känns som om man var inuti en stor bubbla. Det var så immigt och man var så chockad. Efter att jag låg kvar en stund i bilen kommer jag upp och Josefin försöker öppna hennes dörr men det går inte, vi gick ur bilen och på hela hennes sida är bilen helt pajj. Vårat däck låg typ 30 m ifrån oss, bakdelen var så till bucklad att dörren inte gick att öppna, under redet var helt pajj och det läckte ut massa olja och bensin osv. Taket var helt snett med en buckla. Det var inte sant.
Inte nog med att det var två bilar som krockat, det kom även en tredje bil som prompt skulle om lastbilen som saktade ner för olyckan, personen i den bilen hade antagligen väldigt bråttom så han körde om i full fart utan att tänka på att han kanske ska ta reda på varför lastbilen saknar in. Så denna bil kommer säkert i alla fall 100 km/h men inser sen att han inte kommer hinna stanna innan oss så han vejjar ut i snödrivan, och den snödrivan var inte låg... Han räddade vårat liv..

När sjukvårdarna kom så hjälpte dom kvinnan som satt i den andra bilen. Sen kom vi på att vi kanske borde säga till att jag också hade ont. Snacka om att man var borta. Dom tog det på högsta allvar och satte på mig en nack krage, sedan bar dom ut mig ur bilen och tog med mig till sjukhuset.
I början tänkte jag att det var så enormt töntigt och att dom överreagerade. Men väl på sjukhuset då dom klämde och kände på varenda kroppsdel jag hade, så insåg jag att det inte var så dumt ändå.
Jag hade ont i nyckelbenet och ryggraden och nack kotorna. Dom jävlarna klippte upp mina kläder!
Skickades vidare till röntken. Fick åka in i en konstig tunnel som tog massa kort, sen sprutade dom in nått konstigt medel i min kropp som gjorde att jag blev helt varm. Den skulle tydligen visa nått speciellt på bilderna.
Efter det fick jag komma tillbaka till Josefin som hade hängt med mig i ambulansen till sjukhuset. Fick ett rum och där fick jag ligga ett x antal timmar, kändes det som. Vi försökte prata med varandra och förstå vad som egentligen hade hänt, det var lättare sagt än gjort.
Den stora klumpen i magen försvann när läkaren kom in och sa att allt såg bra ut, jag fick röra på mig men var tvungen att behålla nack kragen på..

Karin och Anna kom och hämtade oss från sjukhuset, eller kanske ska säga Sten.
Karin ringde sin pappa direkt när vi krockat och han ringde sin kompis Sten som bor här i Östersund som sen hämtade Karin och Anna vid olycksplatsen.
Han kom iaf och hämtade oss och vi fick åka hem till dom. Där möttes vi med öppna armar, dom bjöd på fika. Glass och kaffe. Vi fick prata av oss, gråta av oss, och försöka komma ur ur den värsta chocken.
Hade ingen aning om vart vi skulle ta vägen, så vi fick sova kvar hos Sten och hans fru Carina.
Dom åkte och handlade middag som vi skulle göra senare på kvällen sedan satt vi bara och tittade på film och åt godis. Vad skulle vi ha gjort utan dom?!

Vi hade ringt och kollat med några arbetskamrater om vi kunde åka med dom tillbaka hit till Rörvik och det gick bra. Det har varit en sjukt lång och läskig resa som vi sent kommer glömma.
Vi är en bil fattigare men bara glad att vi alla är vid liv, änglavakt på hög nivå.
Vad hade hänt om den där bilen inte hade varit så smart och styrt upp i diket?
Vad hade hänt om bilen vi krockade med körde in i oss en meter tidigare?
Vad hade hänt om lastbilen som var näst nästa på tur kört in i oss istället?

Vet att det inte är bra men detta är frågor och tankar som rullar om och om igen i mitt huvud. Och händelsen då jag kollar upp och ser bilen komma emot oss, smällen, skriket, smärtan.. Det är som att mitt huvud trycker på repris om och om igen..

Jag kommer antagligen inte ta mig till jobbet imorgon, haft en olidlig smärta i både rygg och nacke idag trots alla mina piller jag tagit. Så blir nog hemma och vilar imorgon. Karin är duktig hon som ska upp ändå.
Hon blir hämtad av Frida, eftersom vi inte har någon bil nu. Blir till att köpa cykel eller nått..

Ni får ta hand om er, ska försöka jag med.
Godnatt<3

länkar som tidningen skrev om olyckan:
http://op.se/lanet/ostersund/1.4421283-tre-till-sjukhus-efter-krock-pa-hal-e-45
och
http://xn--blljus-jua.se/display.asp?newsID=8459&visa=bilder&mapp=public_pictures/120225_angsta

The day is now here

Detta har varit den segaste veckan någonsin sen jag kom upp hit till Rörvik.
Hjälp, varenda minut på jobbet har känts som en timme och varje dag har känts som en vecka.
Men nu närmar det sig, när man måste packa allt, inhandla färd kost och ställer in sig på att man måste sova hela natten så inser man att imorgon åker vi!
Inte nog med att veckan har gått segt så vaknade jag med ett härligt nackspärr, satan i gatan vad ont det gjorde. Var sjukt seg på jobbet och inte alls på topp, varje sekund jag fick ögonkontakt med karin mimade jag att jag ville hem och försökte göra min mest sura min.
Fick sluta i tid idag, eller 30 min övertid men det är tidigt för att vara oss så begav oss hemåt och började packa, skypade lite med min fina prins och lagade god mat.
Sen skulle vi iväg på ett Yoga pass, var sjukt opepp men tänkte att vi skulle handla fikat till bilen efter så jag hänkade med Karin ändå. Nu såhär i efter hand, ska jag ge er ett bra tips. Om du har nackspärr, gå på yoga!
Nu känns nacken sjukt mycket bättre och Karin känner nog sig lite lättnad att hon inte behöver köra mest imorgon ;D nacken är nu fit for fight.

Nu tror jag inte att jag har så mycket mer att berätta för er, förutom att snart ses vi!
Peace

Gamla fina Örebro.

I would die for you baby

Mys i vintersolen. 

fyra laxar i en laxask.

Hade planerat att dra ut i lördags, men en viss person blev lite festsugen redan på jobbet på fredagseftermiddagen så blev en impulsutgång iaf!
Mådde som man förtjänade dagen efter och sugna på lösgodis som bara den! Ryktet om att det fanns billigt godis i kolvereid stoppade inte oss att åka dit. Haha, shoppade loss! Så gott det var! 

har dock mer än hälften kvar nu, vilket inte är så toppen haha ;P men till veckan hoppas jag att min dumma hosta har försvunnit så jag får träna hårdare än aldrig förr!

Och helt sjukt, nu är det bara måndag tisdag onsdag och torsdag kvar, sen på fredagen sätter vi oss i bilen och kommer hem! :D Längtaar!!
Peace

I want you, only you

Måndag, inte min favorit dag på veckan.
Blääää, idag har jag bara varit trött, seg och tjurig. Orkade inte upp ur sängen imorse, och hade lite änglavakt med oss också påväg till jobbet. Kom upp på bron och bilen bara sladdade från höger till vänster höger vänster höger vänster över hela vägbanan, tur att vi inte fick nån mötande trafik och tur att karin höll sig undan från broräcket. Usch!
Men nu är äntligen denna dag över!
Fick sluta i tid idag, ganska skönt när man är på dåligt humör. Ska snart laga lite pyttipanna och sedan dra oss till gymmet. Är dock reserver till dagens step styrka men går dit och hoppas att vi kommer med annars får vi träna själva och sedan ta mage rygg passet som är efter :)
Guess what, 12 ynka dagar tills jag kommer till Örebro! Cant wait!

Igår kväll hade jag värsta panik/depp attacken! Började tänka massa på framtiden och har ingen aning om vad jag ska göra eller jag vet typ men vet inte om jag kommer klara det.
Måste åka till Östersund och skriva högskoleprovet, vilket ställer till det lite. Men frida som jag jobbar med kanske är en ängel och hjälper mig med att åka tillsammans dit och att jag får bo hos henne :) Om jag inte gör det måste jag plugga typ en kurs eller nått på uni så jag får högskolepoäng. För jag vill sen söka till Polishögskolan men vet inte alls när, Vet inte när jag ska ha tid med alla tester och sånt om man ens kommer in. Eller så reser jag och lever vidare några år tills jag söker. Men då känns det onödigt att resa ända till östersund för att skriva ett prov som jag ändå inte kommer behöva dom närmsta åren typ.
Men får väl se vad som händer och sker. Tiden får bestämma.

Peace

No matter what, I'll be there for you.

Snart har ännu en helg redan passerat. Varför ska tiden gå så himla fort här jämnt?
I fredags jobbade vi över återigen, fast kom hem till sex iaf :) Gjorde god mat och bara mös.
Lördagsmorgon vaknade jag kl 8 vilket var mycket mycket irriterande, man har nog en väckarklocka inne i huvudet som sitter kvar från vardagarna. Mådde inte alls bra så Karin fick faktiskt gå iväg till gymmet själv, kände mig dock jätte dålig då men men. Bättre att bli helt frisk.
Vi käkade frukost och gjorde oss i ordning, satte på oss jeansen som satt väldigt tajta sist men nu perfekt på våra kroppar ;) Träning och inge godis ger resultat, har jag hört.
Sen gick vi till apoteket, båda har varit lite småkrassliga så vi köpte faktiskt oss en burk vitaminer var. Fortsatte våran shopping och jag hittade ett par grymt billiga skor, och dom var verkligen superduperhypersköna att gå i också! 99 nok! vilket är typ 119 svenska! Bargain!
Sedan gick vi vidare och Karin shoppade loss lite på cubus haha, eller hon köpte ett par jeans shorts, vi hade tänkt att sommaren ska komma nu, hehe.
Väl hemma var det dags för lunch och sedan kröp jag bara ner under täcket och satte på Cougar town. Färgade karins hår vilket resulterade i väldigt snyggt enligt mig :)
Sen drog hon iväg till gymmet och jag fortsatte med mina älskade avsnitt av Cougar town. Sen började det bli matdags så började med den och Karin kom hem och vi käkade :)
Senare under kvällen fick vi finbesök av Frida och Marcus! Vi snackade en massa och kollade film sen spelade vi "Med andra ord". Skitroligt spel och jag och Karin var ett förjävla bra team som kickade lite ass ;D

Idag vaknade man klockan åtta igen, sjukt irriterande. Ska fan ta en nap efter lunch eller nått haha ;P som ett litet barn. Tänkte dra till gymmet men njaa, vilar nog idag med och kör en hejdundrande bra vecka istället :)
Idag flyttar äntligen våra kristianstadsbrudar in, dom jobbar på vårat jobb också men bor långt bort och nu när Robin har flyttat fanns det ett ledigt rum här :) Ska bli sjukt kul, få lite mer tjejer i huset här. Behövs!
Så nästa helg blir det "inflyttningsfest" för fulla muggar ;)
Och om mindre än två veckor är jag tillbaka i Örebro igen! ;D

Peace

Mina snygga skor! Sjukt nöjd!